Bänk 326: Vilken lyx att få höra blåsten vina...

HELENA BOUVENG SKRIVER: Åter hemma i Småland. Det blåser rejält och det känns härligt att sitta framför brasan tillsammans med dottern. Trots att riksdagslivet i Stokcholm är så inspirerande, spännande och utmanande är det ändå skönt att komma hem.

Att inte fler inser vilken lyx det är att höra blåsten vina istället för tunnelbanetrafikens ljud dåna, kan jag bara inte förstå.

Veckan som varit har för min del mest handlat om den debatt om förslaget om sk gallring för unga  människor under 18 år som fått åtalsunderlåtelse, eller straffvarning som jag hellre skulle kalla det för. Tidigare har det varit så att när en ung människa,  som begår ett enstaka brott av enklare slag, exempelvis snatteri, blir trots åtalsunderlåtelse (dvs att inget straff döms ut), har ändock registrerats i belastningsregistret i hela tio år!  En konsekvens som för en 17-åring, på väg in i vuxenvärlden,  kan bli ödesdiger. Svårt med utlandsstudier, körkort och inte minst arbete.  Begär en arbetsgivare ett utdrag ur belastningsregistret kan detta i flera fall för den unga innebära att man inte får något arbete.

Jag är av den åsikten att en person som sonat sitt brott, det är av enstaka karaktär, måste få en chans att gå vidare. Inte minst gäller detta våra unga. Vem har inte begått en dumhet när man var ung? Beslutet som vi i riksdagen tog i onsdags innebär att uppgifterna tas bort redan efter tre år om du är under 18 år. Kanske inte ett jättestort beslut men nog så viktigt för att fler av våra unga människor ska ha en möjliget att välja ett arbetsliv framför ett liv i brottslighet. Till saken hör oxå att de flesta ungdomar som begår brott återfaller inte heller i brott även fast det är den mest aktiva av alla åldersgrupper som begår brott. (Å andra sidan är väl ungdomar mest aktiva inom väldigt många områden.

I riksdaguppdraget ingår inte bara debatter, ändlösa möten och voteringar. Här ingår också besök och möten. Inte minst i sin egen valkrets. Något som jag själv tycker är en av de bästa inslagen i ett riksdagsuppdrag. Att bara läsa handlingar, utredningar och statistik ger inte mig en bild av vad frågan egentligen handlar om. Möten med människor som är ständigt närvarande i en verksamhet gör oftast att bilden blir en helt annan. Dessutom är det där du hittar inspiration och uppslag till vad som verkligen behöver utvecklas. Statistik och siffror blir först då levande!  I debatten tas dessutom oftast exempel och citat från storstan. En beskrivning som för mig kan vara helt främmande. Jag tror att fler ledamöter skulle behöva vara ute mer. Det är först där du möter verkligheten och kan få en uppfattning om vad som verkligen är viktigt! Mitt besök idag på Eksjö Tingsrätt bekräftar min uppfattning.

Med Vänliga Hälsningar
Helena Bouveng, m

Av: Redaktionen

Publicerad: 2008-01-26 09:59:46